Uppmärksamhet=näring

En gång var jag deprimerad. Upplevde världen som så grym. Nyheterna var sprängfyllda med elände

Jag orkade inte se att barn far illa...hur vår jord missbrukas....hur elaka människor kan vara. Jag kunde inte hålla emot. Negativiteten och rädslan slog rot
och gjorde mig passiv.
Tårarna flödade och jag hade blivit en del av problemet.

Ingenting blir bättre av rädsla. Ingenting.


För att inte bli en del av problemet behöver vi sluta att ge näring åt det tråkiga vi ser runt omkring oss.


Att ge uppmärksamhet åt eländet är att ge näring. Allt som får näring växer...alltså kommer vi in i en ond cirkel där det vi inte vill vara en del av har blivit en del av oss.


Det finns så många goda krafter i världen som vi kan leta upp och bli en del av. Det behöver inte betyda att vi måste engagera oss rent fysiskt, inte ens med pengar. Det betyder bara att vår uppmärksamhet ligger i det positiva. Då ger vi näring åt något vackert som blir större och större beroende på hur många som ser det på det här viset.

För mig blev vägen tillbaka till livet att släppa taget om livet. Att fokusera på det inre. Det eviga livet som är bortom påverkan av någon riktning. Som Är. Där vi är ett och alla utan skuld och värda att älskas.


Vi väljer var och en hur vi förhåller oss till livet, men glöm aldrig tankens makt. Den kan försätta berg!!