Mamma

Idag skulle min älskade mamma fyllt 86 år. Hon dog 2006.

Hon skulle bli min skyddsängel efter sin död, sa hon den sista tiden.
När hon låg på sjukhuset och knappt var kontaktbar, frågade jag henne om hon såg några änglar. Hon svarade; inte än...
Det lät så fint, hon var beredd på att se dom.

Jag firar varken mammas födelsedag eller dödsdag.
Däremot säger jag ofta högt; hej lilla mamsingen!

Att fira födelsen och tron på döden är samma tankemisstag.
Hur kan något som är evigt födas och dö?

Mamma trodde benhårt på reinkarnation. Vad hon fått det ifrån vet jag inte. Men det var väldigt självklart för henne.
Det är ju ett sätt att se livet som evigt, och det är ju bra.

Tvärtom är det för mig.
Måtte jag slippa komma tillbaka till den här verkligheten. Vill inte vara kvar i hjulets snurr och tro på separationen från Gud.
Vill stanna Hemma. Hemma i Gud, och inte uppleva något annat.
Jag har besökt den platsen, det är därför jag med visshet kan säga att ingenting, absolut ingenting som den här världen har att erbjuda, liknar något av Himlen.

Tack Gud för att detta livet endast är vår egna mardröm och har inget med Dig att göra.
Du skulle aldrig utsätta oss för smärta. Det gör inte en förälder som älskar sitt barn.
Och Du Älskar Sannerligen.
Låt oss vakna till Din Sanning
Sanningen som är Kärlek
Där vi vilar i evighet