Just det. Påminnelse igen.
Nu är den enda tid som finns. Nuet är det som mest liknar evigheten.
Det är ju så lätt för mig att nu börja undra; oj, hoppas jag hinner bli frisk från min förkylning och att inte Pelle får den precis när vi ska iväg till solen.
Men var är nuet i denna undran?
Nu sitter jag här och njuter av stillheten och värmen från vår spis och kamin.
Det är det enda jag kan säga just nu.
NU. Tack!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar