Återigen: ALLT ÄR VÄL

Just det.
Ibland är det som om jag kommer in i ett tillstånd som jag inte kan beskriva riktigt.
Det är liksom tomt och lite tungt och dystert. Inte mycket, bara en aning....Men totalt tvärtemot vad mitt naturliga tillstånd brukar vara.
Nu har jag varit inne i en sådan period och då försöker jag hitta "felet". Tänker jag fel? Dömer jag?
Så helt plötsligt är jag ur...och allt är som vanligt; glädjen i vetskapen om att jag vilar i Gud.

Vet inte om det är relevant..men kan det ha med solstormar att göra?
Eller kanske något energipåslag, som man hör om ibland, men som jag inte alls förstår.
Eller den kollektiva smärtan...eller egots tricks....
Vet att det hänt förut att jag varit"låg" och sedan någon vecka efter hände det en stor jordbävning...
Jag vet inte.
Det enda jag försöker att göra är att förlåta...mig själv och allt och alla som tycks befinna sig därute.