Gick en en lång runda idag. Grusvägen jag vandrade på passerar igenom ett stort skogsområde och där var så stilla idag. Jag stannade, lyfte upp mössan över öronen så att jag kunde lyssna på tystnaden. Alldeles, alldeles tyst. Då och då flög en fågel förbi och då hördes vingslagen.
Snön hängde på granarna och allt var så vackert.
Har tänkt på detta förut så det är ingen ny tanke; Så här vill jag dö. Bara lägga mig ner i skogen en kall vinterdag och somna in.
Döden har verkligen inget med livet att göra.
Livet är evigt, varken föds eller dör.
Det är när vi tror att livet är detsamma som kroppen, som vi går vilse.
Det är då döden blir skrämmande.
Kroppar är egots trick för att hålla oss fångna i skuldfällan.
Det finns ingen skuld!
Livet är evigt!
I Guds Hjärta är vi.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar