Klockan sex i morse satte Pelle och jag oss i bilen för en färd till Västerås. Pelle skulle dit på jobb och jag följde med för att hälsa på en kär vän.
Vi hade ju sett dagen innan på väderprognosen att det verkade inte bli något lämpligt väder att korsa landet i.
Men allt flöt på bra. Vi kunde köra som vanligt och inte snöade det heller.
På vägen hem nämnde jag detta till Pelle och sa att det var nog Helige Ande som gjort vägen lättmanövrerad.....
Då berättade min älskade make att han bett en bön angående resan, att det skulle gå fint för oss.
Det kändes verkligen som ett bönesvar och det är bara att tacka.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar