Ett stilla rum

Det är årets sista dag och snart åker vi iväg till varmare breddgrader.
Hade inte tänkt skriva något förrän jag kom hem igen, men något fantastiskt har hänt. Kände att jag ville försöka formulera det.

För några dagar sedan öppnades ett stilla rum i djupet av mitt innersta. Så stilla. Först var jag alldeles hänförd...visst kände jag igen det...men ändå var det helt nytt.
Allt ser som vanligt ut på ytan...jag fungerar som vanligt. Men när jag så vill kan jag gå in i det stilla rummet och vila. Det är en vila som går bortom orden och jorden.
Mitt i den här världens larm och brus har det öppnats en korridor, ser framför mig hur på båda sidor om korridoren är det fullt av ego-liv, men i denna korridor är det alldeles orört, alldeles stilla.
Rummet blev en korridor. Det larmar på varsin sida om korridoren men jag går oberörd i mitten.

Det verkar ha hänt en fördjupning. Förut har jag varit i sådana tillstånd av och till, ibland i långa perioder. Men det har inte verkat som om jag bestämt själv.
Nu är detta rum, denna korridor tillgänglig när jag så vill.
Något stort har hänt!