Separation eller förlåtelse?

Vilken helande tid jag hade i den lilla timmerstugan på mitt retreat.
Först målade jag en bild med kritor och landade. Därefter var det endast en bön om hjälp att hitta det jag upplevt att jag tappat sista tiden.
Jag satt med EKIM och med David Hoffmeisters; Awakening through A Course In Miracles, och slog upp på måfå och precis det som stod just där, behövde jag så innerligt.
Kunde se att jag inte varit tillräckligt vaksam på mina tankar.
Låtit separationstankar styra. Rädslan som ikläder sig visshet, tror att den vet. Frestelse.
Sedan när jag SER detta och förlåter, är allt borta! Det som blir kvar är glädje!
Att se med förlåtande ögon på allt hela tiden...helar tiden.
Uppmärksamhet, vaksamhet...
Förlåtelsen gör att mitt hjärta känns vidöppet.
Att alltid komma ihåg, där Ettheten vilar, i Gud, är allt som finns.