Idag var Pelle och jag inne i Arvika ett par ärenden. När vi satt och åt lunch hörde jag några damer som satt vid bordet bredvid oss, om hur dom talade om något TV-program.
Då slog det mig att jag är så tacksam att vi inte har några raster på mitt jobb. Där är fullt upp med barnen hela tiden. Detta gör att jag slipper försöka delta i samtal som jag upplever som totalt ointressanta. Det är verkligen en lättnad.
Nu är det ju inte alls säkert att mina arbetskamrater skulle ventilera sina åsikter om än det ena och det andra.....
Hellre hjärtats insikt än huvudets åsikt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar