Fånge eller fri?

Så här står det i EKIM, arbetsbok. sid. 409:
"Fördöm och du görs till fånge. Förlåt och du befrias. Sådan är lagen som styr varseblivningen."

Så länge som vi tror att vi är en kropp och tror att vi befinner oss här i den här världen, så länge behöver vi vägledning mot ett rätt seende.

Att fördöma betyder att vi separerar oss från vår medmänniska. Vi har utsett någon till syndabock. Och kan vi attackera en medmänniska gör vi oss sårbara för andras attacker.
Så ser det ut i den här världen. Fördömande verkar ske mellan nationer och mellan människor överallt, hela tiden. Det är i själva verket fördömandet som får den här världen att gå runt, att se verklig ut.

Men att fördöma är omöjligt i sanningen.
Att vilja lägga fördömandet åt sidan som totalt värdelöst, oönskat och overkligt, det är då illusionen släpper sitt grepp.
Illusion framkallar illusion, bortsett från en; förlåtelse är den illusion som är svaret på de övriga.
Förlåtelsen är själv en dröm men driver bort andra drömmar och leder inte till några nya.
Förlåtelsen är uppvaknadets dröm. Den är den dröm där Guds Älskade Barn vaknar till sitt Själv och till sin Fader och vet att de är Ett.

Att verkligen vilja Vakna sker genom förlåtelsens befriande kraft.
Förlåtelsen såsom visad i "En Kurs I Mirakler", som inte är densamma som den här väldens förlåtelse.