Livets höst

Första september och det är höst i luften.
Nu verkar det som far har passerat livets höst och börjar gå in i vintervila.
Med den metaforen menar jag att det nu verkar som att det går fort utför med hans hälsa.
Har talat med hans läkare idag och jag håller nu på att ordna med hemsjukvård.
Far vill nu också att vi tar hand om hans katt.

Igår kväll när vi lagt oss, talade Pelle och jag om döden och vad vi vill att den som blir kvar, ska ordna med.
Ingen av oss har behov av någon begravning alls. Inget ståhej. Vadå farväl?
Kroppen är ingenting och anden är allt.
Men vi kommer såklart att sörja varann och för att underlätta för den andre kommer vi snart att skriva önskemål om hur våra respektive begravningar ska gestaltas.
Det är så underbart ömsesidighet....ömsa skinn samtidigt....