Relationer

Passar på att skriva nu, innan åskan kommer dånande igen......

Har varit och hälsat på en god vän som jag känt sedan 1986. Vi har haft ganska tät kontakt via telefon alla dessa år. Eftersom vi oftast har bott många mil ifrån varann så har vi inte kunnat ses så jätteofta.
Ändå har denna relation varit levande och närande.
Det är uppenbart att DET SKALL VARA SÅ.

På vägen ner genom Sverige passade vi på att besöka Sören Brynielssons konstatelje. Han hade bjudit in på konstrunda, via facebook.
När vi kommer in i ateljen och Sören får syn på oss blir han väldigt glad och överaskad.
Sören och jag har också en lång relation....
Redan 1982, när jag tog examen på fritidsledarutbildningen, hade jag önskat mig en tavla av Sören i present.
Jag hade sett hans bilder i en s.k. damtidnings almanacka, och bara älskade hans kossor och katter och lugnet och glädjen dom förmedlade.
Antagligen var det något jag kände igen i hans bilder...jag hade ju nyss gått igenom min egen "pånyttfödelse".
Min mor och jag åkte ner till Sören och jag fick välja ut en tavla inom en viss prisklass. Fastnade för en med ett stort skåp och där en man öppnade på ena dörren, där inne fortsatte tavlan och vägen. Mannen hade en resväska.
Sören skrev ett brev som finns bakpå min tavla, så här skriver han:

" Kära Monica!
Här kommer din tavla.
Hoppas du finner en plats att hänga den på och att den kan inspirera dig till att öppna flera "skåpsdörrar" att nyfiket, förväntansfullt börja glänta på. Öppnade dörrar som leder till en väg - UPPÅT - till en ny dörr och till en ny. Men för varje dörr-väg, man går blir allting allt ljusare, klarare, högre och glädjen börjar dansa därinne i bröstet. Du känner, Du anar. Du vet att du är på väg åt alldeles rätt håll. Att du är på väg mot något efterlängtat. Något otroligt. Något som får din själ att sjunga och dansa.

Det var trevligt att träffa er. Kanske våra vägar korsas igen.
Varmaste hälsningar
Sören"

Inte visste varken han eller jag att våra vägar verkligen skulle korsas igen!
Många gånger genom årens lopp har vi stött på varann genom vänner, på platser och hemma hos Sören själv.
Ändå har vi aldrig riktigt suttit ner och verkligen talat med varann.
Ändå känns det som att vi känner varandra väl.
Nu när vi träffades fick vi en vacker dvd som Sören själv satt text till sina bilder. Den var oerhört vacker. Och jag kände igen mig i texten, allt känns som om jag kunde skrivit det själv och jag fullständigt älskar hans bilder!

Ja, så kan också en relation se ut.
Vi vet om varandra och när vi ses känns KÄRLEKEN IGEN.