Ett nedslag i den "vanliga världen".

Pelle och jag har varit i Örebro ett par dagar för att gå på konsert med David Phelps.
Jag uppskattar hans röst och flera av hans andliga sånger. Dessutom är jag den rockiga typen......
Konserten var på Torp-konferansen, en kristen mötesplats utanför Örebro.
Mitt ute på vischan tältade och "husvagnade" folk. Vi var där ett par timmar innan konserten för att insupa atmosfären.
Det var tältmöte och lovsång, förbön och människor som ropade Jesus.

När sedan David Ph. intog ladans scen, var tyvärr inte ljudet det bästa och dessutom hörde det som han hade något fel på rösten.
Tänk att det nästan alltid är så att antingen hörs basen för lite eller alldeles för mycket. Det senare gällde här.

Visst känns både han och människorna som var där, hängivna. Men jag trivs inte med Jesus-ropen och den traditionella bilden av Jesus. Även om Davis PH. fokuserar på uppståndelsen, så har ju Jesus dött för våra synder, enligt dom flesta kristnas synsätt.

Efter att studerat EKIM och tagit del av vad JESUS SJÄLV SÄGER i denna bok, så skulle jag vilja bli Tingeling en stund och svinga min stav över alla för att dom skulle SE på ett nytt sätt och SE KÄRLEKEN I ALLT.

Men det är ju såklart inte min uppgift.
Min enda funktion är att förlåta.

Min vägledare är Jesus, men jag kallar mig inte kristen.