Lite av varje

Ja, det var den heliga T-enigheten det.
Fantastiska ord som börjar på bokstaven T.
Tyckte att jag var vitsig när jag kallade dom för den heliga T-enigheten.
En vän tyckte att det var snudd på att häda. (tre-enigheten, tänkte hon på)
Men en annan vän som är präst tyckte det var fyndigt.
Skönt att bara lyssna inåt.

Nu har jag varit hos far i Gbg igen i några dagar.
Tänk vad underbart att jag ser vad som händer.
Som jag sagt tidigare så har ju jag och han inte så lätt med kommunikationen.
Förr skyllde jag på hans barndom och hans totala brist på självinsikt.
Idag vet jag bättre.
Han finns "därute" för att jag behöver öva mig i sann förlåtelse. Alla konflikter "utanför" mig handlar om projicering av den omedvetna skulden, så att jag kan känna lättnad när jag har någon jag kan skylla på.
Hur detta fungerar blev otroligt tydligt denna gång.
När jag är i mitt Själv,
alltså vet vem jag är, då är det harmoni mellan mig och far.
Så har fallet varit många gånger i våra möten.
Det som hände den här gången, första dagen med far, var att jag var i obalans. Jag hade hamnat i ego-sfären.
Genast fick jag tillbaka detta i form av pappas dåliga humör.
Jag bor hos en kompis och morgonen efter satt jag med "En Kurs I Mirakler" och fyllde på med näring.
Därefter mediterade jag och kom till klarheten igen.
När jag sedan träffade far var han hur trevlig som helst. Detta höll i sig.
Jag har tagit emot Soningen (upplevelsen på Teneriffa som jag berättat om förut) och det känns lättare och snabbare nuförtiden att genomskåda och förlåta.
Kanske är den omedvetna skulden som vi alla bär på, inte så osynlig längre för mig.
Den enda att förlåta är mig själv.
Förlåta det jag tror att jag upplever.
Se att det är ingen skillnad mellan far och mig. Ingen skillnad mellan mig eller någon annan.
Vi är i sanning ETT.