Pappa är död....jag förlåter.

Sent söndagskväll ringde telefonen. Det var ambulanspersonal som meddelade att pappa hittats död i sin lägenhet. Han hade ringt en vän i närheten och sagt att han inte mådde bra. Hon larmade senare ambulans när han inte svarade på sin telefon. Han hade fått en hjärtattack.

Min far och jag har inte haft någon bra relation sedan många år tillbaka. (Har skrivit om detta förut i bloggen).
För några månader sedan tog jag beslutet att inte ha någon mer kontakt med honom. Detta efter att han anklagat både Pelle och mig för diverse saker.
Efter denna vägledning började ett inre arbete med att förlåta. Jag bad Helige Ande att hjälpa mig att förlåta och gjöra ogjort såsom det är beskrivet i En Kurs I MIrakler.
Jag har under många år haft EKIM´s förlåtelse i fokus varje gång jag har haft med min far att göra. Nästan alltid har jag känt att jag fått hjälp och har känt kärlek till hans sanna väsen.
Men det har också funnits gånger när jag varit så ledsen och arg.

När vägledningen kom att jag skulle upphöra med kontakten, kände jag ingen skuld. Tvärtom, det kändes som jag gjorde både honom och mig en stor tjänst.
På det psykologiska planet slutade jag att vara medberoende. Jag satte ner foten och sa att nu är det nog.
Men det är på det andliga planet som mirakler har hänt.
I mina meditationer hände det flera gånger att fick gåvan att få se hans Ljus. Hans kropp försvann och jag såg-kände endast Kärlek i Ljuset. Det var som Ljuset pulserade och mina tårar rann.
Förlåtelsen kändes så enkel att göra när Ljuset var det som var min pappa! Inget hade hänt...allt Är Ljus för evigt.
Dagarna gick,och så dök det upp någon liten tanke som innehöll agg mot pappa.
Återigen satte jag mig ned och bad om hjälp.
Det var som att förlåtelsen hade kvar några skikt i mig som den skulle igenom för att helandet kunde ske.
Efter att fölåtelsen fördjupats hände ett helande.
Jag fick en övertygelse att detta förlåtelsemirakel påverkade inte bara min far och mig utan hela universum.

Så när jag mottog dödsbudet, kände jag inget personligt band, utan mer som en broder på vägen som vandrat vidare.
När vi nu varit i Göteborg och ordnat med allt praktiskt (jag är ensambarn), har det varit en neutral upplevelse.
Min andliga väg har fört mig fram till en frihet och glädje jag förr om åren, aldrig hade trott varit möjlig.
Friheten består i att när jag inte fördömer utan förlåter, då finns inga egoband som snärjer mig vid den här världens dröm.

Den här upplevelsen som jag här försökt att förmedla med ord, visar att det är fullt möjligt att inte behöva träffa personen som man gör sin förlåtelseläxa med. Det är kanske till och med önskvärt att inte göra det.
Vi är så fokuserade på orden, på att tala allt tillrätta.
Men ibland fungerar inte den vägen. Så var det med pappa.

Jag vet nu att det är mer kraftfullt att be om hjälp från Helige Ande, eller vad du väljer att kalla Kraften.
När vi ber om hjälp att förlåta och hela en relation ska vi komma ihåg att det är ett Mirakel som sker.
Miraklet att släppa fri en fånge ur sina bojor som vi själva har lagt på den personen.
När vi friger fången friger vi oss själva.
Miraklet visar att Ettheten är Sann och att VI VILAR I GUD.