Dödens "verklighet" är fast förankrad i övertygelsen att Guds Son är en kropp. Och om Gud skapade kroppar, skulle döden förvisso vara verklig. Men Gud skulle inte vara kärleksfull.
Det finns ingenstans där kontrasten mellan varseblivningen av den verkliga världen och illusionernas värld blir mer uppenbar.
"Och det sista som skall övervinnas är döden". Naturligtvis!
Utan föreställningen om döden finns det ingen värld. Alla drömmar kommer att upphöra med den.
Detta är frälsningens slutliga mål; slutet på alla illusioner. Och i döden föds alla illusioner. Vad kan födas ur död och likväl ha liv?
Men vad föds ur Gud och kan likväl dö? Motsägelserna, kompromisserna och ritualerna som världen befrämjar i sina fåfänga försök att klamra sig fast vid döden och ändå tro att kärleken är verklig, är dåraktig magi, utan verkan och meningslös.
Gud är, och i Honom måste alla skapade ting vara eviga. Ser du inte att Han annars har en motsats, och rädslan skulle vara lika verklig som kärleken?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar