En blick mot Himmelen

Har just varit ute på en cykeltur.
När jag leder cykeln sista grusvägsbacken hem känner jag en sådan tacksamhet.
Är så oändligt tacksam för att få bo här i vårt lilla hus i vackra omgivningar och bland vänliga människor. Samtidigt som jag känner så, passerar bildfragment i tankarna från min svåra sjukdomperiod och min djupa kris och andra omvälvande saker som hänt i mitt liv.
Det är då jag blickar upp mot himlen och ögon tåras när jag säger högt: Tack älskade Jesus för att du har sådan omsorg om mig.

Tänk att trots all smärta, dömanden och rädsla i det förgångna så är min lycka fullständig. Eller kanske ska jag säga; tack vare all smärta.....

Du som är mitt i ett "helvete", eller känner meningslöshet....vet att DET FINNS NÅGON SOM VÄRNAR OM KÄRNAN!

Mitt första blogginlägg heter just detta....det tål att läsas en gång till.....

När krisen är som djupast finns Ljuset som närmast.