Omvälvande

Per har legat över i Halmstad inatt och det betyder att jag fått mycket ensamtid, vilket jag uppskattar då och då.

Som jag nämnde igårdagens inlägg, lyssnade jag på Ken Wapnick.

Idag skrev jag ett brev till personen som jag blev så irriterad på när jag var på nätverksträffen. Vet inte än om jag skall posta det.
När jag läste vad jag skrivit, forsade tårarna.
Det var som en insikt sköljde över mig. Insikten att jag separerar mig från mina älskade medvandrare. Även nu när jag skriver detta, kommer den djupa gråten igen.

Kanske kan det vara en hjälp för dig att läsa det jag skrev, därför kommer det här:

Käre ...
Jag har väldigt svårt för ditt beteende på nätverksträffarna.
Men att se hur irriterad jag blir är en stor gåva. Det visar mej att det finns agg att hela i mitt inre.
Du är ju bara ett vittne på min egen olösta konflikt; nämligen att jag glömmer bort Vem Jag Egentligen Är.
......, förlåt min oförmåga att se ditt ljus.
Nu ber jag Helige Ande om hjälp att hela min varseblivning och jag är säker på att nästa gång vi ses kommer kärleken att flöda.

Din vän i evighet
mira