Det förgångna är över. Det kan inte beröra mig.
Om inte det förgångna är borta i mitt sinne, måste den verkliga världen undgå mitt seende. För jag ser faktiskt ingenting; jag ser endast det som inte finns. Hur kan jag då varsebli den värld som förlåtelsen erbjuder? Det förgångna gjordes för att gömma den, för detta är den värld som endast kan ses nu. Den har inget förgånget. För vad kan förlåtas förutom det förgångna, och om det är förlåtet är det borta.
Fader, låt mig inte se på ett förgånget som inte finns. För Du har erbjudit Din Egen ersättning i en nutida värld som det förgångna har lämnat opåverkad och fri från synd. Här är slutet på skulden. Och här görs jag redo för Ditt sista steg. Skall jag kräva att Du väntar längre på att Din Son skall finna den skönhet som Du hade för avsikt skulle vara slutet på alla hans drömmar och all hans smärta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar