Tiden går......

Så känns det då och då. Som att inte hinna med.
Vadå hinna med, vad ska hinnas med i en illusion?
Oj, vad lätt det är att bli förvillad.
Ibland känns det som om jag har bråttom.
Det är en sådan paradox.
Att ha bråttom att Vakna...
Paradoxen ligger ju i att vi är redan Vakna och Hemma.
Vi behöver endast sitta i soffan och Komma Ihåg!
Vadå hjälpa andra att komma ihåg.
När jag kommer ihåg, kommer jag i håg för alla som tycks finnas utanför mig.
Det finns ingen därute!
Allt som tycks dyka upp på filmduken är just projektioner. Därför att vi vill bli av med skulden för att ha separerat oss från Gud.
När jag Kommer Ihåg och tar emot Soningen, dvs. när förlåtelsen är total, när jag vet att inget av detta som ser ut att ha hänt, har i Verkligheten hänt, då tar Gud sista steget.
Tiden är ingenting.....