Det är inte riktigt det jag menar.
Försöker återigen att säga att det är så lite vi kan se och omfatta.
Jag tror att jag vet och förstår, men emellanåt är jag helt på det klara med att jag inte vet någonting!
Det är inte frustrerande för mig, tvärtom, jag känner en lättnad. Det är befriande att komma ihåg att jag knappt har något perspektiv alls, därför är det ingen idé att döma eller bedöma. Speciellt när det gäller människor.
Men ofta glömmer jag bort...bedömer och tror att jag vet.
Men oj, så skönt när jag då sätter mig ner i stillhet och bara låter allt falla av mig...släppa all bedömning vad som är bra eller dåligt..jag vet inte.
Denna förtröstan skulle inte vara möjlig om jag inte visste att Helige Ande är den som vet och som jag bjudit in att leda mig.
lördag 12 juni 2010
fredag 11 juni 2010
Utdrag ur EKIM, handledningen sid. 73
"Frälsningen är inte teoretisk. Se problemet, be om svaret och acceptera det sedan när det kommer. Inte heller dröjer det länge innan det kommer. All den hjälp du kan acceptera kommer att finnas tillgänglig, och det finns inte ett enda behov du har som inte kommer att tillgodoses. Låt oss därför inte befatta oss alltför mycket med mål som du inte är redo för.
Gud tar emot dig där du är och välkomnar dig. Vad mer skulle du kunna önska, när detta är allt du behöver?"
Gud tar emot dig där du är och välkomnar dig. Vad mer skulle du kunna önska, när detta är allt du behöver?"
onsdag 9 juni 2010
Besök
I går kväll var jag på stationen och hämtade en kär vän från Norge.
Det är så underbart att mötas i en verklig längtan efter sanning och ärlighet.
Just nu har vi ätit en god laxmåltid och Pelle sitter kvar i köket med goda vännen och samtalar.
Känner mig så tacksam att det kommer gäster till vårt hus-tempel!
Något känns heligt, kan inte peka på vad.
Snart ska vi improvisera på lite olika instrument, inte vara duktiga...lyssna inåt och leka!
Det är så underbart att mötas i en verklig längtan efter sanning och ärlighet.
Just nu har vi ätit en god laxmåltid och Pelle sitter kvar i köket med goda vännen och samtalar.
Känner mig så tacksam att det kommer gäster till vårt hus-tempel!
Något känns heligt, kan inte peka på vad.
Snart ska vi improvisera på lite olika instrument, inte vara duktiga...lyssna inåt och leka!
tisdag 8 juni 2010
Cirkeln av födelse -död och återfödelse
Det jag skrev om igår känns som att det behöver en fortsättning.
Vad som händer efter den fysiska döden är det inte många som vet.
De som haft en "nära döden-upplevelse" eller dom som varit hos seriösa medium, har ändå berättat om hur fantastiskt det var på andra sidan.
Detta känns helt relevant för mig. Jag tror också att man som själ får möta värme och kärlek när kroppen lämnar. Vi kan tro en väldig massa saker om livet efter detta. Men dessa antagande förutsätter fortfarande att vi tror på kroppen.
Men det är inte Himmelriket. Det kan endast nås när vi har nått en andlig nivå där egot är ogjort och där vi alltså inte behöver ikläda oss en kropp igen.
Vår essens är ANDE, inte kropp.
Vi är många som vill bryta cirkeln av födelse och död-återfödelse. Vi är många som inte känner oss hemma i denna tillvaro här på jorden.
För att kunna bryta cirkeln behöver vi nå en andlig nivå där vi ÄR ETT. Där förlåtelsen fullständigt suddat ut gränsen mellan dig och mig.
Där vårt enda mål är att VAKNA.
Där vi helt ger upp vår egna intressen, och inser att vi inte ger upp någonting.
Där vi inser att allt vi vill är att följa Helige Ande-Jesus, eller vad vi nu vill kalla vägledningen.
Det är denna väg som "En Kurs I Mirakler" erbjuder.
Men såklart det finns andra vägar med samma mål.
Vi gör vår del tillsammans med Helige Ande.
Sista steget tar Gud själv, säger Jesus i EKIM.
Döden är endast slutet på kroppen, men det som är vekligt sant kan inte vara förgängligt. Därför är kroppen och denna världen en illusion.
När egot är ogjort, dematerialiseras kroppen och vi upphör att synas.
ÅÅÅ, vad jag längtar.......
Vad som händer efter den fysiska döden är det inte många som vet.
De som haft en "nära döden-upplevelse" eller dom som varit hos seriösa medium, har ändå berättat om hur fantastiskt det var på andra sidan.
Detta känns helt relevant för mig. Jag tror också att man som själ får möta värme och kärlek när kroppen lämnar. Vi kan tro en väldig massa saker om livet efter detta. Men dessa antagande förutsätter fortfarande att vi tror på kroppen.
Men det är inte Himmelriket. Det kan endast nås när vi har nått en andlig nivå där egot är ogjort och där vi alltså inte behöver ikläda oss en kropp igen.
Vår essens är ANDE, inte kropp.
Vi är många som vill bryta cirkeln av födelse och död-återfödelse. Vi är många som inte känner oss hemma i denna tillvaro här på jorden.
För att kunna bryta cirkeln behöver vi nå en andlig nivå där vi ÄR ETT. Där förlåtelsen fullständigt suddat ut gränsen mellan dig och mig.
Där vårt enda mål är att VAKNA.
Där vi helt ger upp vår egna intressen, och inser att vi inte ger upp någonting.
Där vi inser att allt vi vill är att följa Helige Ande-Jesus, eller vad vi nu vill kalla vägledningen.
Det är denna väg som "En Kurs I Mirakler" erbjuder.
Men såklart det finns andra vägar med samma mål.
Vi gör vår del tillsammans med Helige Ande.
Sista steget tar Gud själv, säger Jesus i EKIM.
Döden är endast slutet på kroppen, men det som är vekligt sant kan inte vara förgängligt. Därför är kroppen och denna världen en illusion.
När egot är ogjort, dematerialiseras kroppen och vi upphör att synas.
ÅÅÅ, vad jag längtar.......
måndag 7 juni 2010
Döden som befrielsen
Fick igår veta att en man som jag varit på kurs hos hade avlidit, tror inte att han fyllt fyrtio. Hans hjärta stannade i sömnen.
Av hans kollega fick jag höra att; han längtade Hem och att han nu fått komma Hem och säkert är lycklig för det, ungefär så sa hon.
Det är en syn på döden och därefter, som många traditionellt kristna hyser liksom även andra utövare av andra religioner.
Tänker på självmordsbombare som ser döden som någon slags befriare.
Eller vanliga kristna som tror att livet efter detta i himlen är mycket bättre.
Märkligt nog finns det också sk. nyandliga som även ser det på detta viset.
Döden är ingenting. Eftersom denna verklighet här på jorden är en illusion och döden tillhör jordelivet, kan inte döden vara annat än ingenting.
Att då tro att livet på "andra sidan" skulle vara bättre eller sämre, är ytterligare ett försök att göra den här världen verklig.
Döden kan aldrig ge befrielse. Därför att kroppen är inte din essens. Kroppen har ingenting att göra med det som verkligen är Du.
Allt vi gör i detta jordeliv gör vi för att tillfredsställa kroppen eller straffa den. Kroppen är rädslans instrument och döden rädslans "bevis".
Att helt se bortom kroppen är inte många förunnat.
Vi kan få glimtar av sällheten där vi är Ande, men att helt vara i denna sällhet hela tiden är så gott som omöjligt i denna sk. verklighet.
Raman Maharashi och Ananda Moyi Ma, är två indiska visa personer som jag läst om och som tycktes befinna sig i sällhetsflödet för det mesta.
När så döden infinner sig behöver vi såklart sörja och låta smärtan ha sin tid. Det är ingen vits att käckt säga att ; det inte är verkligt, hahaha.
Det är ett förnekande som inte gagnar någon.
Men det som är viktigt är att ha perspektivet klart för sig. Vi behöver inte stanna i sorgen och smärtan länge.
När vi vet att inget har hänt, vi är kvar i Gud, det är då skrattet infinner sig. Skrattet som kommer av den verkliga befrielsen.
Den av att veta att VI ÄR ETT.
Av hans kollega fick jag höra att; han längtade Hem och att han nu fått komma Hem och säkert är lycklig för det, ungefär så sa hon.
Det är en syn på döden och därefter, som många traditionellt kristna hyser liksom även andra utövare av andra religioner.
Tänker på självmordsbombare som ser döden som någon slags befriare.
Eller vanliga kristna som tror att livet efter detta i himlen är mycket bättre.
Märkligt nog finns det också sk. nyandliga som även ser det på detta viset.
Döden är ingenting. Eftersom denna verklighet här på jorden är en illusion och döden tillhör jordelivet, kan inte döden vara annat än ingenting.
Att då tro att livet på "andra sidan" skulle vara bättre eller sämre, är ytterligare ett försök att göra den här världen verklig.
Döden kan aldrig ge befrielse. Därför att kroppen är inte din essens. Kroppen har ingenting att göra med det som verkligen är Du.
Allt vi gör i detta jordeliv gör vi för att tillfredsställa kroppen eller straffa den. Kroppen är rädslans instrument och döden rädslans "bevis".
Att helt se bortom kroppen är inte många förunnat.
Vi kan få glimtar av sällheten där vi är Ande, men att helt vara i denna sällhet hela tiden är så gott som omöjligt i denna sk. verklighet.
Raman Maharashi och Ananda Moyi Ma, är två indiska visa personer som jag läst om och som tycktes befinna sig i sällhetsflödet för det mesta.
När så döden infinner sig behöver vi såklart sörja och låta smärtan ha sin tid. Det är ingen vits att käckt säga att ; det inte är verkligt, hahaha.
Det är ett förnekande som inte gagnar någon.
Men det som är viktigt är att ha perspektivet klart för sig. Vi behöver inte stanna i sorgen och smärtan länge.
När vi vet att inget har hänt, vi är kvar i Gud, det är då skrattet infinner sig. Skrattet som kommer av den verkliga befrielsen.
Den av att veta att VI ÄR ETT.
söndag 6 juni 2010
lördag 5 juni 2010
Utdrag ur EKIM, textboken sid. 445
"Att göra någonting inbegriper kroppen. Och om du förstår att du inte behöver göra någonting, har du dragit tillbaka kroppens värde från ditt sinne. Här är den tidsbesparande och öppna dörr genom vilken du glider förbi århundraden av ansträngning, och undkommer tiden. Det är så här synden förlorar all sin dragningskraft just nu. För här förnekas tiden, och det förgångna och framtiden är borta. Den som inte behöver göra någonting har inget behov av tid. Att inte göra någonting är att vila, och att göra en plats inom sig där kroppens aktivitet upphör att kräva uppmärksamhet. Till denna plats kommer den Helige Ande, och där har Han sin boning. Han kommer att finnas kvar när du glömmer, och kroppens aktiviteter återvänder för att sysselsätta ditt medvetna sinne."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
