Tacksam för att slippa...

Ja, så har jag då tittat på Bröllopet med stort B.
Vackra klänningar, konsthantverk helt enkelt.
Men framförallt Victorias och Daniels kärlek. Det är den som berör mig. Den känns så äkta.
Jag är så väldigt tacksam för att slippa vara en sådan person.
Vad oerhört påfrestande det måste vara att alltid bli bedömd, alltid påpassad, alltid vara på sin vakt, väga sina ord på guldvåg; ja, det gäller ju alla s.k kändisar.
Jag är Guds lilla nolla och jag är mycket nöjd med det.

Urblåst!

Just precis så känner jag mig just nu; urblåst!
Här har blåst kraftigt från tidig morgon och det ser inte ut att ge med sig.
Jag har en preferens....som blir ett dömande...: jag gillar inte blåst!
Nu är det sagt.

Ett annat "erkännande": jag ser framemot att följa Victoria och Daniels bröllop i morgon...dom är så fina ihop!

VARM innerlig kram till Dig från mig.

Ögonblicket

Detta innevarande ögonblick är allt som finns.
I detta ögonblick finner eller förlorar du ditt Själv.
Närvarande i nuet gör att vi inte kan se någon med ögon från igår.
Varje människa vi möter blir därför helt ny och utan gårdag.

NU är ALLT SOM FINNS......

Självförtroende eller egoförtroende

I natt kom jag på att vi har så många ord på Själv....
Tänk om Självförtroende menades med att ha förtroende på Självet i varje människa. Tänk om Självkänsla, menades att endast uttrycka sig med Självet.
Tänk om Självinsikt betydde att ha fått en djupare insikt om Självet.

Men i den här världen är det egentligen nog mer av Egokänsla, egoförtroende och egoinsikt.
Därför att dessa ord innehar en psykologisk betydelse och inte en andlig. Detta är inte att förringa, vi behöver ju stärka egot genom barndomen för att sedan kunna lämna det.
Men tänk vad härligt, en dag kanske vi talar om dessa ord på Själv...och verkligen menar andligt.
Självet är det som förenar oss med varann i Ande. Guds Skapelse.
Det som vi kan hitta om vi letar på rätt ställe...dvs. inuti.

0 behov av underhållning

Ja, så är det. Underhållning är för det mesta helt ointressant.
Vad menar jag då med underhållning?
Vad gäller TV, vet jag inte hur många procent av TV-utbudet som kan kallas underhållning, men det är nog ganska stor del.
Sedan har vi; ut och dansa. Och en himla massa mer saker som kan gå under benämningen.
Det är inget av dessa saker som lockar längre.
Jo, jag tittar fortfarande ibland på sport eller något komiskt program.
Men just som en social fernissa, något man kan tala om på jobbet, känns verkligen främmande.
Men jag inser ju att flertalet gillar det dom gör.
I Siddaharta av Hermann Hesse, nämns ordet: barnmänniskorna, som de som går livet helt ovetande om sitt sanna väsen. Och som heller inte är så intresserade av att veta mer.
Okunnighet.
Då talar jag inte om vanlig kunskap, utan om Andens visdom.
När Anden uppenbarar sig mer och mer för en, faller så mycket av det som förut betydde något bort.
Det är inget jag saknar. Tvärtom.
Andens klarhet är tusen miljoner gånger mer närande än allt annat.

EKIM, textboken sid. 62. (Favorit i repris)

"Jag är här enbart för att vara sant hjälpsam.
Jag är här för att företräda Honom Som har sänt mig.
Jag behöver inte bekymra mig om vad jag skall säga
eller göra, för Han Som har sänt mig kommer att leda mig.
Jag är nöjd med att vara varhelst Han önskar,
då jag vet att Han går dit tillsammans med mig.
Jag kommer att helas då jag låter Honom lära mig att hela."